catta

Ja jag kan inte ens börja skriva hur jag känner mig och hur jag mår,för allt känns så overkligt just nu...tanken på att jag ska lämna mina bästa vänner,mamma,syster och motala i ett par timmar förstår jag inte...mina väskor är packad,jag har mina biljeter,jag har sagt hejdå...men ändå så förstår jag inte...att jag kommer inte se dom på flera månader...jag tror jag inte vill fatta än riktigt,jag vill hålla tanken kvar att jag kommer se dom snart igen och då menar jag tanken på att se dom i helgen och skaka rumpa inne på harrys...haha!
Hur jag kommer att sakna dom,jag älskar dom så mycket...dom gör mig till en sån mycket bättre människa!
Jobbigt att säga hejdå till folk,då menar jag vänner,kusiner,familj...men jag har börjat lära mig att göra det nu under alla år man har gjort det men det blir ju aldrig roligare!

Men ja jag får ju som sagt tänka postivt och det då menar jag att jag får ju träffa Giuseppe&Giovanni och resten av min familj där och vänner...så dom har man ju saknat med i mängder massor...jag har hatar att ha mitt hjärta i två olika länder....ujuju...
Som sagt jag älskar att jag har massor av bilder som jag har på datorn och att det finns telephoner....
Men nu börjar jag något nytt och hoppas på det bästa det är det enda man kan göra ju,jag ska försöka hålla mi´g updaterad ju....

hejdå och puss på mina käraste